Kapitel 6 Kommer Nick att acceptera läget?

Mette såg på Aisha och Nick med tårar i ögonen, man såg tydligt på henne att det var något som inte alls stämde, frågan var bara vad det var som var så fel.
Aisha gick fram till sin kusin och satte sig på huk vid henne och direkt slog Mette armarna runt henne, fortfarande med kaninen i sin vänstra hand. Aisha kramade om henne och smekte sakta hennes rygg.
”Men lilla Mette, vad är det som har hänt?”
Mette såg på Aisha och snyftade smått
”Du får inte lämna mig, jag vill inte att du med ska försvinna. Snälla lämna mig inte”, det sista nästan skrek Mette.
Aisha såg chokat på henne och smekte bort hennes tårar som rullade längs kinden.
”Men jag ska inte lämna dig, du behöver inte vara rädd för det, jag finns här för sig. Varför fick du för dig att jag skulle lämna dig?”
”Du sa det till mig i min dröm, du sa att du inte ville ha någon att ta hand om,” Mette sa detta medan tårarna åter igen började rulla ner för hennes små röda kinder, denna gången var de fler än innan.
”Men lilla gumman, jag tänker inte lämna dig, jag tänker varken lämna dig eller Line.”
”Lovar du det?” Frågade Mette oroligt.
”Klart jag lovar det.” Aisha smekte hennes kind åter igen och smekte bort tårarna. ”Vill du ha lite pannkaka?” Frågade Aisha henne sen och reste sig upp och lyfte upp Mette i famnen.

Nick såg på de båda kusinerna och kunde inte låta bli att le lite, visst han var inte reda för att ha några barn och även om Line och Mette inte var hans så skulle hans och Aishas liv förändras, vem visste om det skulle bli till det bättre eller det sämre. Just hur det skulle bli kunde bara tiden utvisa. Mette och Line kunde ju inte rå för vad som hade hänt och om Aisha nu var den enda som de hade så var det väll lika bra att de fick bo med henne. Han visste att Aisha älskade sina kusiner, det hade han vetat sen han träffade henne men han trodde aldrig att deras liv skulle bli såhär. Han hade redan planerat hela helgen som skulle komma men nu fick han hoppa över det. Han hade tänkt fixa en romantisk middag och fria till Aisha men nu kändes det inte rätt. Han visste ju inte om han skulle klara leva ett liv med två barn i bilden. Att Aisha ville ha barn själv det visste han men de hade kommit överens om att de skulle vänta tills båda hade fast jobb och först skulle de även flytta ihop och de var ingen av dem redo för än. Även om han hade tänkt fria till henne och ville leva hela sitt liv med Aisha så ville han ta det i hennes takt, för att inte skrämma bort henne. Så att han inte friade till henne kanske var en bra sak, han visste ju inte alls hur hon skulle ta det. Kanske så hade hon blivit arg och brutit kontakten med honom, eller kanske bara sagt att de skulle ta det senare. Chansen var liten att hon skulle säga ja, det visste han nu, han hade inte tänkt på det innan.

Aisha såg upp på Nick lite frågandes, det fanns nått som han döljde, hon kände det på sig och hade gjort det enda sedan den kvällen då telefonen hade ringt och hon hade fått det hemska samtalet från sjukhuset. Att Nick inte ville ha barn än det visste hon och hon hade accepterat det. Han var inte redo även om hon själv var det, att vänta hade hon gått med på och det lät faktiskt bra att vänta tills båda var redo. Chansen att förlora Nick kändes så stor nu, även om han hade sagt att han skulle försöka att acceptera att Line och Mette hade kommit in i hennes, eller deras liv, hon visste inte riktigt vilket det var, ville han vara en del av detta eller vara en åskådare som bara fanns för henne och inte för hennes kusiner kunde hon inte riktigt läsa av honom. Allt hon visste var att hon verkligen behövde honom, han hade varit där för henne genom hennes mammas cancer och hjälp henne och hennes mamma men om han nu skulle finnas här för henne visst hon inte. Hon behövde honom, hon behövde någon att luta sig emot, han var den enda som hon hade. Visst hon hade Mette och Line men hon behövde Nick med, hon behövde någon vuxen, någon som visste allt om henne, visste alla brister och alla så saker som betydde något för henne.

”Skulle jag få en pannkaka eller?” Frågade Matte och såg på Nick och Aisha.
”Visst,” sa Nick och skrattade smått, han gav Mette en pannkaka och gick sen fram till Aisha och la armarna runt henne och kysste hennes panna mjukt.
Aisha log och lutade sig mot honom, Nicks trygga famn var en sak som hon ville ha nu, nått som hon behövde. Hon kunde känna hur Nick smekte henne över håret med samma lugna trygga smekningar som han alltid gav henne. Aisha suckade när hon hörde att Line hade vaknat och man kunde höra hennes små snyftningar.
”Jag tar henne, stanna du här med Mette,” sa Nick och kysste Aishas kind.
Innan hon hade protestera så hade Nick försvunnit och hon kunde höra hur Line tystande och Nicks tröstande ord. Nick hade egentligen inget emot småbarn eller barn, han var bara inte redo att ha några egna eller någon som var så pass beroende av honom som barn är, det visste hon. Att han kunde hjälpa henne med hennes kusiner skulle vara ett stort plus men hur länge han skulle orka visste hon inte.
”Är det gott med pannkakorna?” frågade Aisha och satte sig mitt emot Mette som tuggade för fullt och hade munnen helt full. Aisha kunde inte låta bli att skratta åt sin kusin, hon reste sig sen själv upp och hämtade en pannkaka på diskbänken.
”Finns det någon välling?” Frågade Nick när han kom in till dem med Line i famnen.
”Det finns nog lite i skåpet, jag kan fixa lite?”
Nick skakade på huvudet
”Nej sitt du Aisha, jag tar det.” Han gick fram till skåpet och läste på förpackningen om hur han skulle göra och det dröjde inte alls länge innan han hade gjort en flaska med välling och kollat så den var lagom varm. ”Jag har sett hur de gör på tv,” sa Nick när han såg hur förvånad Aisha var över att han visste både hur man kollade så den var lagom varm och hur man skulle hålla Line i famnen när man gav henne vällingen.
Detta såg trots allt ut att lösa sig, i alla fall för stunden men hur skulle det sen bli när, tja, allt skulle ju förändras, skulle Nick klara av det, skulle hon själv klara av det eller skulle Aisha med ge upp?

Kapitel 5 Älskar, älskar inte

”Nej, nej, nej, sluta, jag vill inte, låt mig inte dö, jag vill inte låt mig vara, sluta, snälla sluta, rör mig inte. MAMMA, MAMMA, mamma,” snyftade Mette och satte sig upp i soffan där hon nu sov efter ha fått flytta till sin kusin Aisha efter att hennes mamma varit med i en bilolycka, så nu bodde hon och Line hos Aisha.
Aisha hade vaknat av Mettes skrik och skyndade sig in till sin kusin i vardagsrummet.
”Hej, hur är det gumman”, frågade hon oroligt och satte sig på soffkanten.
”Jag saknar mamma.”
”Jag vet gumman.”
”Jag drömde att han som dödade mamma kom för att döda mig med.”
”Det kommer han inte göra.”
”Är du säker på det?”
”Ja, jag är säker på det.” Aisha kunde inte känna sig säkrare, varför skulle han göra det? Han hade ju bara kört lastbilen, varför skulle han gå efter en liten flicka? Det fanns ingen anledning till det. Men hur hon skulle övertyga Mette om det var en helt annan sak, hur mycket visste Mette av vad som hade hänt egentligen, antagligen inte mycket, eller visst hon mer än hon borde? Aisha såg ner på Mette igen och såg att hon hade somnat, hon log smått och lämnade rummet, hon gick in till sitt sovrum och såg på Line som låg i vaggan, samma vagga som hon själv hade haft när hon var liten. Aisha stod kvar och såg på henne en stund, hon kunde sen höra hur ytterdörren låstes upp och öppnade.


Tyst gick Nick in i lägenheten och tog av sig sina kläder och gick in till sovrummet och log mot Aisha.
”Hej, hur mår min älsking?”
”Jag mår bra, men var har du varit?”
”Jag…jag..jag behövde lite tid till att tänka, jag visst inte om jag skulle klara detta eller inte, men efter lite tänkandes så insåg jag att jag måste klara detta, jag vill inte vara utan dig. Jag älskar dig Aisha.”
Aisha skrattade smått och kramade om Nick, hon visste att Nick inte var redo för barn, men det var ju inte exakt som att detta var deras barn, det var ju inte heller planerat. Ingen visste att detta skulle hända, ingen kunde ju tro att de skulle bli en olycka och att detta skulle hända.
”Jag älskar dig med.”
”Ska vi ta och fixa lite frukost, pannkakor kanske?”
Aisha nickade och de gick ut i köket.

Precis lagom till att pannkakorna var färdiga så kom Mette ut i köket, hon kramade om sin lilla gosekanin med allt för långa öron. Mettes nattlinne, vita nattlinnet med små rosa kaniner på satt klistrad mot kroppen, håret i pannan var ett stort bevis på att hon hade svettats mycket under natten, tummen som hon hade i munnen var ett bra tecken på att det var mardrömmar som hade gjort henne så svettig, Mette sög nästan aldrig på tummen

Kapitel 4 Varför gör gud så?

Hela dagen hade gått bra, bättre än vad Aisha hade trott. Line var otroligt lättskött, Mette var svårare för hon krävde en helt annan uppmärksamhet än Line. Line var nöjd så länge hon kunde se en, Mette ville prata hela dagen och gång på gång frågade hon om hennes mamma, var hon var och varför. Gång på gång hade Aisha fått berätta som det var, att det hade varit en olycka och att hennes mamma och moster inte skulle komma tillbaka, men Mette hade svårt att förstå, men sen var hon ju inte så gammal än. Aisha var otroligt lättad över att Line var så pass liten som hon var, så än förstod hon inte så mycket av vad som hade hänt. Det hon var svårast med var att få henne till att dricka mjölkersättningen, hon ville ju ha mammas mjölk ingen annan. När Line hade vägrat större delen av dagen började Aisha bli orolig, men hon mindes hennes mosters ord som hon hade sagt en gång när Mette var liten och hon hade vägrat *Hon äter när hon blir hungrig, hon kan strejka en dag men när hon blir hungrig äter hon* Det hade Mette med gjort, med de orden som hennes moster hade sagt för några år sen lugnade sig Aisha med, så blev det med, när kvällen väl kom krypandes så åt Line. Efter det kunde Aisha natta hennes med en lugn känsla, Line somnade lätt men inte Mette, Aisha fick sitta många timmar med henne.
”Varför måste detta hända mamma Aisha?”
”Mette… det är ingen som vet varför det var just de som skulle råka ut för detta.”
”Men ska inte gud beskydda snälla?”
”Klart han ska.”
”Men varför gjorde han inte det?”
”Gud kan inte vara över allt samtidigt.”
”Men varför var han inte här?”
”Mette, jag vet inte.”
”Jag tycker inte om gud längre.”
”Varför säger du så?”
”För att han dödade din och min mamma.”
”Mette, det var inte gud som gjorde det, han hjälpte ju dig och Line att klara er.”
”Men inte mamma.”
”Ska inte du sova nu?” Aisha ville byta samtals ämne. Hon hade svårt att komma på nått att säga, det kändes konstigt att känna sig maktlös mot någon som var så pass ung som Mette men endå så tycktes Mette ha mer kunskap om sånt Aisha inte förstod. Mette var smart, smartare än Aisha själv kände sig ibland. ”Ta nu och sov lite gumman.”
”Men Aisha jag vill inte, jag är inte trött,” sa hon medan hon gäspade stort.
Bara en stund senare hade Mette somnat och Aisha kunde få tid för sig själv, men hon klarade inte av att slappna av, hon såg på meddelandet hon hade fått av Nick för någon timme sedan. Han skulle jobba över, så Aisha gick och la sig, det var ju inte någon mening i att vänta på honom. Så fort hon hade lagt sitt huvud på kudden så sov hon gott, tills långt in på morgonen.

Kapitel 3 Olyckan (En ny vän)

Efter en lång morgon med gråtandes och skrik om vem som skulle ha vad och vad som inte dög till frukost hade Aisha lyckats få med sig Line och Mette till affären, vilket inte heller skulle visa sig vara så lätt som hon hade hoppats på. Visst Line var lätt hon låg ju bara i sin barnstol och såg på Aisha men Mette var lite svårare, det var precis som om Mette hade glömt vad som hade hänt och bara skuttade runt hela tiden. Ena sekunden så var hon vid vagnen och andra sekunden var hon det inte, Aisha fick säga till henne många gånger att hon skulle stanna hos dem och inte springa bort sig i affären. Vilket Mette självklart inte lyssnade på, varför skulle hon det när det var mycket roligare att springa runt. Efter att hon i en halvtimme hade jagat runt på Mette och bara fått några få varor handlade mötte hon grannen som hade gett henne blöjan tidigare på morgonen. Mette såg frågande på kvinnan som stod framför dem, hon hade ju sovit när Aisha hade pratat med henne innan.
”Hej igen”, sa kvinnan med en munter röst. ”Jag tror inte att vi presenterade oss för varandra innan, Jag heter Theresa, men kalla mig Tess.”
”Aisha”, svarade hon kvinnan med ett leende. ”Och detta är Mette och Line, Line träffade du ju innan.”
”Har ni kul med er mamma?” Frågade Tess och såg på Mette.
”Hon är inte min mamma”, skrek Mette till svar och kramade om Aisha.
”Det är en lång historia”, sa Aisha till Tess och smekte Mettes hår.
Tess nickade och såg på dem.
”Är ni på väg hem eller?”
”Ah”, svarade Aisha och såg på Tess. ”Du då?” La hon till och såg på Line som hade somnat.
”Ska vi slå följe resten av vägen?
Aisha nickade och de började gå hemmåt.

En halvtimme senare satt de alla i Aishas med en kopp te. Matte och Tess son Aaron satt i hallen och lekte med några bilar, de var fullt uppe i sin lek. Line låg och sov inne i sovrummet.
”Förlåt för det jag sa innan”, sa Tess lite försiktigt.
Aisha skakade på huvudet.
”Du kunde ju inte veta.”
”Men jag borde inte ha sagt så”, försvarade sig Tess. ”Jag menade inte att göra Mette så upprörd”.
”Allt är nytt, det kommer ta en tid innan hon har kommit över det.”
”Ursäkta om jag frågar, men vad är det som har hänt.”
”En bilolycka”, sa Aisha med en suck och tog en klunk av sitt te. ”Det var i går kväll som deras mamma, min moster blir det och sen min mamma, de var på väg hem från ha varit och, jag vet faktiskt inte var de hade varit, Mette har inte sagt det. Allt jag vet var att de krockade med en lastbil, det verkar som att lastbilen körde mot rött. Det var i en korsning, korsningen borta vid stationen, de skulle köra rakt fram och lastbilen kom från vänster, de hann inte bromsa och for in under lastbilen, taket hade tydligen skalats av en bit, hela vänster sida av bilen var helt förstört. Mette och Line satt på den högra sidan, de klarade sig, men inte min mamma och deras. Desse deras mamma dog i ambulansen, mamma dog under operationen. Tydligen så är jag den enda som finns som kan ha hand om dem. Om jag nu klarar det. ”
Under tiden som Aisha berättade vad hon visste så hade hennes tårar börjat rinna längs kinderna. Tess la en hand på hennes.
”Du kommer klara av att ha hand om dem utmärkt, och skulle det vara nått så finna jag mitt emot, det är bara till att knacka på, vad klockan än är. Hör du det?”
”Tack”, sa Aisha och log smått innan hon torkade bort tårarna.
”Det är ingen fara, jag förstår att det måste vara svårt även om jag inte ens kan föreställa mig hur det känner.” Hon såg ut mot barnen som satt i hallen och log smått. ”Mette och Line ser ut till att vara underbara barn, det kommer nog bli lättare än vad du tror men det kommer inte bli lätt.”
Aisha nickade.
”Jag vet inte ens hur vi ska lösa boende frågan. Nu har vi ju ett rum för lite.”
”Om jag inte misstar mig så ska de som bor under mig flytta, det är en trea så det blir ju lagom, den är inte så farligt dyr heller, några hundra mer än denna.”
”Jag ska fundera på det”, svarade Aisha, måste prata med Nick också.
”Nick?” Frågade Tess och såg frågandes på henne.
”Min pojkvän, vi hade planer på att flytta ihop, fast han är inte redo för att ha några barn att ha hand om, inte ens jag är det egentligen, men jag vill inte låta dem bo med ett par främlingar.”
”Jag förstår dig,” sa Tess och nickade. ”Du gör rätt sak, det är jag säker på. Båda Mette och Line verkar ju trivas med dig. Visst du kanske får ändra lite på dina planer men, tror du inte att det är värt det.”
”Jo, antagligen är det så”, sa Aisha och nickade.
”Det är du som vet vad som känns rätt för dig, det är bara du so kan avgöra vad du tycker är rätt. Nä men nu ska jag nog dra mig över till mitt innan resten av familjen kommer.”
Tess reste sig upp och ställde undan koppen.
”Tack för fikan,” hon såg sen på Aaron, ”Kom nu så ska vi gå och fixa mat till dina syskon.” Hon lyfte upp Aaron i famnen och såg på Aisha.
”Bara till att knacka på om det är nått.”
Aisha nickade och Tess försvann över till sin lägenhet. Aisha såg på Mette med ett leende och kramade om henne när Mette satte sig i hennes knä.
”Vi kommer klara oss, det kommer vi,” sa hon och kysste Mettes panna. ”På nått sätt så kommer vi göra det.”

Kapitel 2 Lättare sagt än gjort

Riktigt hur mycket som Mette förstod av allt som hade hänt visste inte Aisha. Hon hade pratat med sin kusin om det och Mette hade sagt att hon förstått men om det var hela sanningen visste hon inte. Det hade i alla fall visat sig att det var Aisha som skulle ha hand om sina kusiner nu, det var i alla fall det som stod i alla papper.

När kusinerna hade kommit hem till Aisha efter att ha blivit hämtade hos socialen, det hade tagit många timmar och de hade varit och ätit och så, nu kom de i alla fall äntligen hem till Aisha, det var sent på kvällen och alla var de trötta. Aisha hade bäddat åt Mette i soffan och lagt Line i den gamla vaggan som hon hade fått med sig från sin mamma. Samma vagga som Aisha själv hade haft när hon var liten. När Aisha hade stängt dörren till rummet där Mette sov såg hon på Nick som stod i dörröppningen till köket. Aisha lutade sig mot väggen och kände hur allt bara rasade samman och hon sjönk ihop med ryggen mot väggen.
”Varför?” frågade hon om och om igen mellan tårarna.
Nick gick fram till henne och satte sig ner bredvid henne och la armarna runt henne och drog henne närmare. Han smekte henne sakta över ryggen.
”Jag vet inte” sa han och försökte att trösta henne. Nästan direkt hade han listat ut vad som hade hänt. Aisha fortsatte att gråta och Nick bara höll om henne och lät henne gråta. Efter en stund hade Aisha lugnat ner sig lite och såg upp på Nick.
”Hur ska du göra med Mette och Line?” frågade Nick henne försiktigt för att inte få henne att bryta ihop igen.
”Jag vet inte, min moster ville att jag skulle ha hand om dem. Men hur ska jag klara av att ha hand om en 7åring och en bebis på ett halvår?”
”Men är du säker på att det är det bästa för dem?” frågade Nick försiktigt.
”Jag vill inte splittra dem och det var min mosters sista önskan. Jag får väll låta dem stanna och se hur det går” sa Aisha och lutade sig mot Nick igen.
Nick smekte henne över håret och pussade hennes hjässa.
”Det kommer nog att gå bra, du är en underbar människa och nästan alla älskar dig.” Själv var han lite kluven. Han älskade Aisha men han visste inte om han skulle klara av att vara med henne när hon hade två barn att ta han om. Han hade aldrig varit särskilt bra med barn. Men samtidigt ville han inte lämna henne nu när hon verkligen behövde henne. Han hade varit där några år tidigare när hennes mamma hade blivit sjuk och hennes fosterpappa var med om en olycka och omkom, men nu visste han inte om han skulle klara det.
”Du borde kanske ta och lägga dig och sova lite” fortsatte han.
”Jag borde kanske det, Mette måste till skolan, eller hon borde kanske stanna hemma från skolan en dag eller ska hon till skolan?”
Hon såg på Nick för att få hjälp. Han bara ryckte på axlarna. Han visste ju inte vad som var bäst. Aisha såg förvirrat på honom. Hon visste inte ens vem hon skulle fråga, den enda personen hon stått nära nog som visste svaret fanns ju inte längre.

Efter timmar av tröstande hade Nick äntligen lyckats att få Aisha i säng. Han hade fått ligga bredvid och hållit om henne. Tillslut hade hon somnat av utmattning efter att ha gråtit största delen av natten. Aisha vaknade tidigt på morgonen av att Mette kröp upp i sängen och la sig nära henne. Hon såg på Mette och strök henne över håret.
”Vad gör du uppe såhär tidigt?”
Mette bara såg på henne utan att säga nått. Aisha försökte komma på vad hon skulle göra för sin kusin.
”Är du hungrig?” frågade Aisha i ett försök att få veta vad Mette ville.
Åter igen skakade Mette bara på huvudet. Aisha såg på henne och strök henne över kinden.
”Hade du en mardröm?”
Mette nickade när Aisha frågade henne om mardrömmen. Mette kröp närmare Aisha, så nära som det gick. Aisha suckade och strök henne över håret och ryggen. Efter en stund hade Mette somnat och sov rofyllt. Aisha blundade för att se om hon kunde få lite sömn när Nick kysste henne i nacken.
”Du är underbar, vet du det? Jag hade aldrig kommit på att hon kunde ha haft en mardröm” sa Nick innan han kysste hennes nacke igen.
”Jag kom inte heller på det först” svarade Aisha och vände sig halv om mot sin pojkvän. Sakta smekte hon hans kind lite när plötsligt de hörde Line skrika. Aisha suckade och reste sig upp för att gå till Line. Tog försiktigt upp Line och vaggade henne i famnen. Line ville inte sluta skrika och Aisha hade inte en aning om vad hon skulle göra. Efter att hon hade tänkt efter kunde hon känna en konstig lukt och hon suckade smått nät hon kom på vad det var. Just då kom Aisha på att hon varken hade kläder eller blöjor till varken Mette eller Line. Aisha kunde på håll höra någon utanför dörren. Hon gick fram till dörren och såg genom kikhålet. Hon såg en kvinna som antagligen var dubbelt så gammal som hon själv vinka av sina barn som verkade lämna lägenheten med sin pappa. I dörröppningen kunde hon även se en liten unge som inte kunde vara mer än nästan ett år. Aisha öppnade dörren och hoppades att hon kunde hjälpa henne.
”Ursäkta att jag frågar men du har möjligtvis inte en blöja som jag skulle kunna få. Jag glömde att köpa igår”
Kvinnan log mot henne.
”Det tror jag nog att jag har, följ med in så kan vi kolla”
Aisha log tacksamt och följde med kvinnan in. Vaggade hela tiden Line i sin famnen och följde efter kvinnan in i badrummet. Hon såg på kvinnan som letade upp en blöja och gav till henne.
”Den är kanske lite stor men det är bättre än en skitig blöja”
Aisha log tacksamt och tackade innan hon fortsatte in i sin lägenhet. När hon kom in i lägenheten bytte hon blöjan på Line som efter ha fått en ren blöja tystnade och såg på Aisha med ett stort leende som bara barn kan. Aisha log tillbaka och gick in i sovrummet för att se till Mette. När hon kom in i sovrummet såg hon Nick ligga och kolla på Mette. Han såg upp på henne med ett leende.
”Hon ser så liten och ovetande ut om vad som händer runt omkring henne. Men samtidigt vet man att hon vet mer än vad vi tror hon gör.”
Aisha log tillbaka och såg ner på sin kusin innan hon satte sig på sängen bredvid Mette.
”Hur ska jag kunna ta hand om dem när jag inte ens vet varför Line skriker”
”Men du lyckades ju lista ut det och tog hand om det. Inte ens mammor vet allt när de får barn. Det är sånt man lär sig med tiden, Nick var själv förvånad över att han hade sagt det, och hur klokt det lät. Han satte sig upp och smekte Aishas kind.
”Jag åker och köper blöjor och lite välling” sa Nick och reste sig upp för att börja klä på sig.
”Tack” sa Aisha kort och såg på honom medans han klädde på sig.
”Äsh det är så lite” sa Nick och kysste hennes kind innan han gick ut i hallen och klädde på sig ytterkläderna.

Efter en halvtimme var Nick tillbaka med både blöjor och välling. Aisha log mot honom och kramade om honom. Nick höll om henne hårt.
”Du vet väll om att jag älskar dig, mer än något annat?”
Aisha såg på honom och nickade. Nick gav henne en kyss på munnen.
”Även om jag älskar dig så måste jag tyvärr gå nu, jag hade gärna stannat och hjälpt dig men jag måste till jobbet”
”Du hade inte velat stanna och hjälpa mig med Mette och Line. Du bara säger så för att göra mig glad.”
Nick såg på henne och strök hennes kind.
” Men ibland måste man göra saker för dem man älskar som man annars inte hade gjort. Visst jag är inte så jätteförtjust i barn och våra funderingar på att flytta ihop kommer få skjutas upp lite men så länge som du är lycklig så är jag lycklig. Men nu måste jag tyvärr gå om jag ska hinna i tid” Han kysste Aisha en sista gång innan han lämnade lägenheten. Aisha stod länge och såg på dörren som han hade gått ut ur. Hon väcktes ur sina tankar av att Mette drog henne i tröjan.

Kapitel 1 Där allt tar sin början

Aishas liv har inte alltid varit lätt. Men nu verkar allt ha blivit bra. Hon har en pojkvän som hon älskar över allt och en ny fin lägenhet. Men sen en dag förändras allt. En förändring som hon inte riktigt vet om den är bra eller inte. En förändring som skapar kaos men även tillit och kanske även trygghet. En förändring som gör så att hon förändras, som verkligen får henne till att lita på sig själv och inse vem hon är eller kommer att bli och måste vara.

Aisha suckade och såg sig runt i rummet som var fyllt med kartonger. Kartonger som var i fel rum och kartonger som hade kommit rätt. Mitt bland alla kartonger stod Nick hennes pojkvän sen två år tillbaka. Han såg mer förvirrad ut än vad hon själv gjorde. Aisha log smått mot hans nacke. Nick vände sig om och såg på Aisha en stund innan han gick fram till henne och la armarna runt hennes midja.
Vilket fick Aisha att le mot honom och lägga sin panna mot hans axel innan hon såg upp på honom med ett trött leende. Nick skrattade smått åt sin flickväns min.
”Du borde kanske ta och sova lite så du orkar packa upp allt imorgon.”
Aisha som inte alls hade någon lust till att packa upp nu eller någon annan gång såg på honom med ett trött leende.
”Men om jag går och lägger mig nu kommer ju allt vara kvar tills imorgon ju och då måste jag ju göra det då”
”Men då får det vara det, du behöver sova” sa Nick och kysste henne mjukt.
”Okey, jag ger mig jag går och lägger mig nu men bara om du stannar här i natt” sa Aisha bedjandes.
Nick kunde inte låta bli att skratta lite smått.
”Visst jag stannar”
”Bra” nästan skrek Aisha med ett stort leende och tog hans hand och drog med honom in i sovrummet.

Några timmar senare hör Aisha hur hennes mobil ringer. Hon reser sig halvt upp och kollar på klockan. 02.30 konstaterar hon innan hon tänder sänglampan och trevar efter mobilen. Hon känner hur Nick vänder sig bort från lyset och försöker somna om.
”Ah, det är Aisha” svarar hon trött i mobilen.
”Ja hej jag heter Dr Lundblad. Jag ringer för att säga att din mamma har varit med om en olycka och vi skulle behöva att du kommer till sjukhuset”
Aisha satte sig genast upp i sängen. Nick vände sig om och såg på henne frågandes. Aisha fick inte fram ett ord.
”Hallå är du kvar?” hörde man i luren.
Aisha såg ner på telefonen innan hon tog upp den och svarade.
”Jag kommer” Hon la på och såg på Nick.
”Vem var det?” frågade Nick hennes försiktigt.
”Det var sjukhuset, mamma har varit med om en olycka”
Nick visste inte vad han skulle säga, utan han såg bara på Aisha som sakta reste sig upp och började klä på sig.
”Vill du att jag ska följa med dig?” frågade Nick oroligt.
Aisha vände sig om och såg på honom och nickade bara smått. Nick såg på henne och satte sig upp i sängen och började ta på sig sina kläder och bara någon minut senare satt de båda i bilen på väg till sjukhuset. Stämningen var väldigt tyst och tung. Den var så spänd att man skulle kunna slå en yxa i den men yxan hade gått sönder. Nick såg hela tiden på vägen som låg mörk framför dem, aldrig hade han tyck om att köra i mörker eftersom det var den enda gången hans ögon krånglade, men han vågade inte heller låta Aisha köra nu när hon var så orolig. Han vågade inte säga något tröstande för han visste av erfarenhet att vad han än sa skulle Aisha vände på det till nått elakt. Efter bara en stund vilket hade känts som en evighet var de framme vid sjukhuset. Aisha hoppade snabbt ut från bilen och halvsprang mot akutmottagningen. Nick skyndade sig efter henne då han hade låste bilen. När de kom in på sjukhuset var det nästan tomt allt som fanns var två barn och en polis lite längre fram. Detta var ju inte heller så konstigt eftersom det var ju nästan mitt i natten klockan hade ju bara blivit tre på morgonen när de kom fram.

”Aisha” skrek den äldsta flickan och sprang fram till Aisha. I en stor kram fångade Aisha upp henne och höll flickan nära sin kropp. Hon kramade om sin kusin Mette så hårt hon kunde och såg på henne.
”Är du okey?” frågade hon oroligt.
Flickan nickade och lutade sig mot Aisha. I en stor kram fortsatte de fram till polisen som hade suttit med de båda barnen. Polisen såg på henne när hon kom fram till dem.
”Du måste vara Aisha?” frågade polisen när Aisha kom fram till dem.
Aisha nikade först bara och svalde hårt.
”Ja, det är jag”
Hon såg sedan upp på läkaren som kom fram till dem.
”Hej, det är jag som är Dr Lundblad, du måste vara Aisha”
Aisha presenterade sig och hälsade på doktorn, hon trodde i alla fall det, hon kunde inte minnas det men en stund senare så var hon med läkaren på en bit bort från kusinerna, polisen och Nick som kommit in efter henne. Mette som satt och kollade efter Aisha hela tiden och Line som sov i barnstolen.
”Jag har tyvärr lite tråkiga saker att berätta” sa Dr Lundblad innan hon fortsatte.
”Din mamma opererades så fort hon kom in här men tyvärr så klarade hon sig inte”
Aisha hörde vad Dr Lundblad sa men hon kunde först inte koppla det. Det var som om det kom in genom ena örat och åkte ut genom det andra. Hon kunde inte koppla ordens betydelse. Dr Lundblad såg hela tiden på henne för att läsa hennes reaktion.
”Men min moster då? Hur är det med Desse?”
Aisha antog att Desse måste varit med eftersom hennes kusiner satt med en polis i korridoren.
”Hon dog på väg i ambulansen”
”Har du berättat det för Mette och Line?” frågade Aisha så fort som hon hade uppfattat vad Dr Lundblad hade sagt.
”Nej, jag tyckte inte det var lämpligt utan att du var här. De har båda varit med om så mycket ikväll. Först vara med i olyckan och…. Jag kunde bara inte säga det”
”Vart ska de nu ta vägen?” frågade Aisha utan att ens kommentera vad Dr Lundblad hade sagt.
Dr Lundblad såg på henne.
”Det sista din moster sa var att hon ville att du skulle ha hand om dem och att hon älskade Mette och Line.”
”Sa hon att jag skulle ha hand om dem?” frågade Aisha förvånat.
”Ja, men givetvis så måste det här tas upp av socialen innan vi vet något.”
Aisha nickade bara och gick ut genom dörren och bort mot sina kusiner.